Främmande ämne; till exempel bakterier eller virus.

Äggviteämnen (proteiner) som produceras och utsöndras av vita blodkroppar (B-lymfocyter). Kallas även för immunglobuliner eller gammaglobuliner.

Sjukdomstillstånd som orsakas av att immunförsvaret angriper kroppens egna celler eller vävnader.

En typ av vit blodkropp som bildas av stamceller i benmärgen. På B-lymfocyternas yta finns speciella antikroppar som binder till olika typer av antigen.

Encelliga mikroorganismer som både kan orsaka sjukdom och vara nyttiga.

Vävnad i skelettets hålrum där röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter) bildas.

Vita blodkroppar som har förmågan att kunna ”äta upp” (fagocytera) och bryta ner invaderande bakterier och främmande ämnen. Exempel på fagocyter är monocyter, makrofager och granulocyter.

Kallas även för antikroppar eller immunglobuliner.

Ett samlingsnamn för en sort av vita blodkroppar som äter upp (fagocyterar) och bryter ned främmande ämnen. Granulocyterna innehåller små blåsor, granula, därav namnet

Antikropp som bland annat finns på slemhinnorna i andningsvägarna och i mag- och tarmkanalen.

Antikropp vars funktion ännu är relativt okänd.

Antikropp som bland annat medverkar vid allergiska reaktioner.

Den vanligast förekommande antikroppen i blodet och den enda som kan överföras till fostret från mamman via moderkakan under graviditeten.

Antikropp som förekommer i blodet och fungerar i stort sett på samma sätt som IgG och på slemhinnorna som IgA.

Kallas även för gammaglobuliner eller antikroppar.

Samlingsnamn för vita blodkroppar. Leukocyterna har en avgörande roll i kroppens immunförsvar och delas in i monocyter/makrofager, granulocyter och lymfocyter.

Vätska som innehåller flera av immunförsvarets komponenter och som flödar genom kroppens vävnader via lymfkärl.

Små vita blodkroppar som återfinns i blodet samt i lymfvävnad såsom mjälte och lymfkörtlar. Det finns två huvudgrupper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter.

Stora vita blodkroppar som återfinns i kroppens olika vävnader. De kan ”äta upp” och bryta ner invaderande bakterier och främmande ämnen.

Samlingsnamn för bland annat virus, bakterier och svampar.

Stora vita blodkroppar som återfinns i blodet och som kan ”äta upp” och bryta ner invaderande bakterier och främmande ämnen.

Sjukdomsframkallande mikroorganismer som till exempel virus och bakterier.

B-lymfocyter som efter aktivering producerar och utsöndrar antikroppar.

Celler som finns i benmärgen och som är ursprungscellen till alla blodkroppar som blodplättar (trombocyter), röda blodkroppar (erytrocyter) och vita blodkroppar (leukocyter).

Lymfocyter som utvecklas i tymus (brässen). T-lymfocyter delas upp i T-hjälparceller och T-mördarceller. T-hjälparcellerna hjälper B-lymfocyterna så att de kan fungera optimalt. T-mördarcellerna kan själva döda mikroorganismer eller celler som har blivit infekterade av mikroorganismer.

Blodplättar vars primära funktion är att förhindra blödningar.

Lymfoid körtel belägen framför hjärtat. Kallas på svenska för brässen. Tymus fungerar som en ”skola” för T-lymfocyter.

Ett ämne som injiceras, eller tillförs kroppen på annat sätt, och som liknar ett smittämne. På så sätt aktiveras immunförsvaret så att kroppen i framtiden blir immun om vi skulle komma i kontakt med samma smittämne på nytt.

Mycket små och enkla mikroorganismer som behöver levande celler för att kunna föröka sig.

Även kallat leukocyter. Leukocyterna har en avgörande roll i kroppens immunförsvar och delas in i monocyter/makrofager, granulocyter och lymfocyter.