Vad är Kawasakis sjukdom?
Kawasakis sjukdom är en vaskulitsjukdom som främst drabbar barn. Sjukdomen kännetecknas av långdragen, hög feber, påverkat allmäntillstånd, hudutslag, att slemhinnorna i munnen förändras, rodnad i handflator och fotsulor samt förstorade lymfkörtlar (oftast på ena sidan). Vid sjukdomen blir kroppens blodkärl inflammerade, så kallad vaskulit.
Själva tillståndet läker vanligen ut av sig själv. Men utan behandling finns det risk för komplikationer, varav de allvarligaste kan drabba hjärtats kranskärl.
Namnet på sjukdomen kommer från läkaren Tomisaku Kawasaki, som beskrev sjukdomen för första gången i Japan 1967.
Drygt 6 av 100 000 barn under 5 år i Sverige får Kawasakis sjukdom varje år.
Vem får Kawasakis sjukdom?
Sjukdomen drabbar vanligtvis barn mellan åldrarna tre månader och tolv år. Den största andelen (85 %) är under fem år. Det finns rapporter om enstaka fall hos vuxna. I Sverige drabbas varje år 6 personer per 100 000 under fem års ålder, men ny forskning visar att det förmodligen är vanligare än så. Det är vanligare med fler fall under vintern och våren, troligen kopplat till infektioner. Pojkar drabbas i något högre utsträckning än flickor.
Vad orsakar Kawasakis sjukdom?
Idag vet forskarna inte varför man får Kawasakis sjukdom. Men troligtvis är det flera olika faktorer som bidrar till sjukdomen. Sjukdomen smittar inte från person till person.
Vilka är symtomen?
Symtomen på Kawasakis sjukdom kan se lite olika ut, men ett kännetecken är feber i mer än fem dagar. Förutom febern finns det även andra symtom som ska finnas samtidigt för att kunna ställa diagnosen.
- Svullna och röda händer och fötter, som så småningom börjar fjälla.
- Röda ögon.
- Röd tunga eller spruckna, rodnade läppar.
- Hudutslag, som kan se olika ut från barn till barn.
- Ensidigt svullen halslymfkörtel. (Förekommer inte så ofta).
Förändringarna påverkar hela kroppen och barnen kan även ha symtom som irritabilitet, ledsmärtor, diarré, magsmärtor, hosta och andningsbesvär.
För att kunna ställa en diagnos tittar man i första hand på barnets sjukdomshistoria och de fynd som görs vid den fysiska undersökningen.
Blodprover kan vara vägledande, men bidrar inte till att ställa någon säker diagnos. Om det finns misstanke om diagnosen rekommenderas inläggning på sjukhus.
På sjukhuset kan det bli aktuellt med undersökningar, som ultraljud av hjärtat, EKG och röntgen bland annat. Dessa undersökningar görs för att se om det finns några förändringar på kranskärlen eller på hjärtat i övrigt.
Källor: netdoktor.se, doktor.se