Variabel immunbrist förkortas CVID (efter engelskans Common Variable Immunodeficiency) och är den vanligaste typen av medfödd immunbrist. Vad sjukdomen beror på är inte helt klarlagt, men hos en del har man hittat fel i arvsmassan. Vid CVID fungerar inte immunförsvarets B-celler helt som de ska och det bildas för lite immunglobuliner av typen IgM, IgG och/eller IgA. Detta leder framför allt till bakterieinfektioner, ofta upprepade och långdragna i luftvägarna. Hos en del kan även T-cellernas funktion vara nedsatt. Det ökar risken för virusinfektioner, svampinfektioner. Även andra tillstånd kan uppkomma i samband med CVID såsom autoimmuna sjukdomar, det vill säga sjukdomar där immunsystemet angriper den egna kroppens vävnader och organ. Risken för cancer, framför allt lymfom, är något högre än för friska. Cirka två till fyra personer per 100 000 har diagnosen CVID.

Även om en person med CVID är mer infektionskänslig än andra, är sjukdomen svår att diagnosticera. Ordet ”variabel” i namnet syftar på att sjukdomen sannolikt beror på olika mutationer som ger olika typer av problem och är olika svåra. Därför kan det ta flera år efter att problemen blivit tydliga innan man förstår vad de faktiskt beror på. Barn och tonåringar kan diagnosticeras med CVID men oftast har man hunnit bli ung vuxen innan man får sin diagnos. CVID är vanligare hos kvinnor än hos män.

Behandling av CVID 

Många med CVID behöver behandling med immunglobulin. Då tillförs immunglobuliner från friska givare antingen intravenöst (direkt in i blodet) eller subkutant (sprutas in under huden). Dessutom behandlas eventuella bakterieinfektioner med antibiotika och autoimmuna sjukdomar med immundämpande medel.