Lymfom, även kallat lymfkörtelcancer, är ett samlingsnamn för olika tumörsjukdomar i lymfsystemet. Dessa sjukdomar påverkar en typ av vita blodkroppar som kallas lymfocyter. Vissa lymfom är aggressiva och snabbväxande, medan andra växer långsammare och har ett mer stillsamt förlopp. Chansen att bli botad varierar beroende på lymfomtyp. 

Källor: Cancerfonden, 1177

Lymfom är en av de vanligaste cancerformerna bland vuxna i Sverige. Varje år drabbas nästan 2500 personer av lymfom däremot är lymfom ovanligare hos barn, där ca 30 barn får sjukdomen per år. 

Källa: 1177

Lymfom delas huvudsakligen in i två kategorier:

- Hodgkins lymfom: Utgör cirka 10% av alla lymfom, vilket är omkring 200 fall årligen i Sverige. Vanligtvis insjuknar man i åldrarna 15–34 år eller över 50 år. Män drabbas något oftare än kvinnor. 

- Non-Hodgkins lymfom (NHL): Är den vanligaste formen av lymfom och omfattar ett sextiotal undergrupper. 

Källa: Cancerfonden

Mantelcellslymfom är en ovanlig och aggressiv form av non-Hodgkins lymfom som ofta sprider sig snabbt till flera delar av kroppen. Sjukdomen är svår att bota, men det finns behandlingar som kan bromsa sjukdomsförloppet. 

Källa: Cancerfonden

Ett vanligt symtom på lymfom är svullna lymfkörtlar, till exempel på halsen. Andra tecken kan vara trötthet, feber, nattliga svettningar, minskad aptit och ofrivillig viktnedgång. 

Symtomen är ofta diffusa, kommer smygande och kan lätt blandas ihop med andra sjukdomar.

Källor: Cancerfonden, 1177

Vissa lymfom behöver utredas och behandlas snabbt medan det är mindre bråttom vid andra former av sjukdomen.

Vanliga undersökningar är cellprov från en svullen lymfkörtel kan visa om den innehåller cancerceller. Läkaren för in en tunn nål i lymfkörteln. Om lymfkörteln behöver undersökas mer då opereras lymfkörteln bort. 

Övriga undersökningar som kan behövas är blodprov, datortomografi, undersökning med magnetkamera och/eller PET-kamera, benmärgsprov.

Källa: 1177

Vilken behandling som väljs beror på lymfomtyp och stadium och en mängd andra faktorer. Aggressiva lymfom behandlas oftast med en kombination av flera olika cytostatika. Om endast en lymfknuta är förstorad, kan man ibland också ge lokal strålbehandling.

Cytostatika: Cytostatika är cellhämmande läkemedel som främst angriper celler som delar sig snabbt. Det vanliga är att kombinera olika cytostatika – i vissa fall ges upp till tio olika preparat för att få bästa möjliga effekt. Flera andra kombinationsbehandlingar med cytostatika används och ofta i kombination med monoklonala antikroppar.

Strålbehandling: När cancercellerna utsätts för radioaktiv strålning kan de inte längre föröka sig och dör så småningom. Det är vanligt med strålbehandling i två till tre veckor. Vid vissa lymfom ges strålbehandling oftast som tillägg till cytostatika, eller i andra sjukdomsfaser mot symtomgivande förändringar.

Monoklonal antikroppsbehandling: Lymfomcellerna har många olika markörer, så kallade antigener, på sin yta. Teknik att framställa så kallade monoklonala antikroppar (ett slags gammaglobulin), som kan binda sig till dessa antigener och förstöra lymfomcellerna är väl etablerad, och många olika preparat är under utprövning.

Målinriktade terapier: Det har de senaste åren kommit ett antal nya läkemedel mot indolenta, lågmaligna lymfom. Gemensamt för dessa läkemedel är att de på olika sätt hämmar tumörcellernas signalvägar och därmed hämmas även tillväxten av cancerceller. Läkemedlen kan ges ensamt eller i kombination med andra behandlingar. De ges i tablettform.

Stamcellstransplantation: En metod att behandla vissa mycket svårbehandlade personer är så kallad högdosbehandling med cytostatika med efterföljande stamcellstransplantation. Kroppen måste vara tillräckligt stark för att orka med behandlingen därför rekommenderas blodstamcellstransplantation främst för vissa typer och skeden av lymfomsjukdomarna till för övrigt friska personer under cirka 70 år.
 
CAR-T-cellsbehandling: Vid återfall av aggressiva B-cellslymfom finns också möjlighet till så kallad CAR-T-cellsbehandling. CAR står för Chimeric Antigen Receptor, och innebär att personens immunsvarsceller (T-lymfocyter) modifieras till att specifikt angripa lymfomcellerna och dessutom aktiveras.
Det är en behandling som ges vid ett enda tillfälle, och som oftast kräver sjukhusvård under 1–2 veckor, då biverkningar i form av överaktivering av immunförsvaret och symptom från centrala nervsystemet kan uppträda.

Kirurgi: Det är ovanligt att behöva bli opererad för lymfom. Vid vissa former av lågmaligna lymfom opererar man ibland bort mjälten. Det kan medföra att besvären av sjukdomen minskar eller försvinner.

Källor: Cancerfonden, 1177

För personer med mantelcellslymfom pågår forskning kring nya behandlingsalternativ.
Källa: Blodcancerförbundet
 

Ingen vet i dag vilka orsaker som ligger bakom lymfom men det finns faktorer som kan öka risken att drabbas för lymfom:
- Att vara över 60 år.
- Nedsatt immunförsvar ökar risken för olika typer av lymfom, som medicinering med immunhämmande läkemedel i samband med transplantationer, vid olika tumörbehandlingar eller vid obehandlad HIV-infektion.
- Autoimmuna sjukdomar, som till exempel reumatoid artrit, medför också en ökad risk för lymfom.

Källor: Cancerfonden, 1177

Lymfom hos barn är ovanligt, men förekommer både som Hodgkins och non-Hodgkins lymfom. Barn behandlas vanligtvis med cytostatika och ibland strålning. Behandlingen sker på barncancercentrum och anpassas efter barnets behov. Prognosen är ofta god.

Källa: 1177

Det finns ett nationellt vårdprogram för lymfom framtaget av Regionala cancercentrum i samverkan. Det ger riktlinjer för utredning, behandling och uppföljning och syftar till en jämlik och kunskapsbaserad vård.

Källa: Regionala cancercentrum i samverkan
 

Vanliga symtom inkluderar:
- Förstorade eller svullna lymfkörtlar, ofta på halsen, i armhålorna eller ljumskarna
- Trötthet
- Feber
- Torrhosta
- Ofrivillig viktminskning
- Nattliga svettningar
- Klåda

Källa: Cancerfonden

Efter utredningen bestäms sjukdomens stadium. Detta tillsammans med svaret på blodproverna utgör grunden för att kunna få en prognos.
- Stadium I – Endast en region är drabbad till exempel armhåla eller ljumske.
- Stadium II – Två eller flera regioner är drabbade, men på samma sida av diafragman.
- Stadium III – Regioner på båda sidor av diafragman är drabbade.
- Stadium IV – Sjukdomen är spridd både i lymfkörtlar och i andra organ.

Dessutom anges bokstaven A eller B beroende på om B-symtom förekommer (B) eller ej (A). Bulkig tumör (X) anges om storleken är ≥ 10 cm.

Källa: Cancerfonden

Troligtvis påverkar både genetiska faktorer och miljöfaktorer i uppkomsten av Hodgkins lymfom. 

Att det finns en topp i insjuknande hos unga vuxna talar starkt för att infektioner under barn- och ungdomsperioden har betydelse. Körtelfeber, mononukleos, är en känd sådan riskfaktor. Körtelfeber är dock mycket vanligt hos unga vuxna medan Hodgkins lymfom är ovanligt, så det kan bara förklara en del av fallen.

Det finns även en ökad risk hos hivinfekterade och organtransplanterade personer, samt hos personer med autoimmuna sjukdomar som till exempel reumatism.

Ärftlighet: Individer med en förstagradssläkting (biologisk förälder, syskon eller barn) som insjuknat i lymfom löper en ökad risk att själv insjukna. Högst är risken att insjukna i samma undergrupp av lymfom, och risken för Hodkins lymfom är störst för syskon av samma kön. 

Rökning kan också öka risken för Hodkins lymfom.

Hos de flesta som insjuknar i sjukdomen hittar man oftast ingen bakomliggande orsak.

Källa: Cancerfonden

Lymfkörtelbiopsi
Diagnosen ställs genom lymfkörtelbiopsi och helst vill man då ta bort en hel lymfkörtel. Vid Hodgkins lymfom är antalet cancerceller ofta få och större delen av den förstorade lymfkörteln består av normala inflammatoriska celler. Detta gör att det är viktigt med mycket vävnadsmaterial för att analysen ska bli korrekt.

Röntgenundersökningar
PET-kameraundersökning, med en speciell isotop FDG, tillsammans med datortomografi hör till rutinen. Lymfkörtlar och andra vävnader som är drabbade av Hodgkins lymfom har ett kraftigt upptag av isotopen. Under behandlingsperioden upprepas undersökningen, FDG-PET/CT, för att utvärdera effekten av behandlingen.

Blodprover
Olika blodprover är en viktig del för att kunna få information om prognos. De viktigaste proverna är blodsänkan, de olika blodkropparna samt proteinet albumin.
Man vill också veta innan behandlingen om personen bär på några infektioner som HIV och hepatit för att kunna sätta in lämpliga åtgärder.

Källa: Cancerfonden

Vid Hodgkins lymfom behöver man intensiv behandling med cytostatika i flera månader. Det varierar beroende på om sjukdomen är i ett tidigt skede eller om den har spridit sig i kroppen. Man kan också behöva strålbehandling.

Källa: 1177

- Blodcancerförbundet
- Cancerfonden