Multifokal motorisk neuropati (MMN) är en ovanlig form av kronisk inflammatorisk polyneuropati. Prevalensen är 0,5–2 fall per 100 000 invånare och år, med en genomsnittlig debutålder runt 40 år. MMN drabbar i princip endast vuxna. Sjukdomen är kronisk och progressiv och kan obehandlad leda till permanenta skador på nervtrådarna. MMN är inte ärftlig.  

Bild

Många av de som insjuknar har antikroppar mot glykolipiden GM1, vilket tros driva den inflammation som blockerar signalöverföringen i muskelnerverna och gör att muskelkraften avtar, primärt i armar och ben. Orsaken till antikroppsbildningen är fortfarande oklar, men en del fall antas bero på en tidigare Campylobacter jejuni-infektion. 
Eftersom MMN är behandlingsbar är en tidig diagnos mycket betydelsefull. Viktiga differentialdiagnoser är bland annat progressiv spinal muskelatrofi och CIDP. 

MMN börjar oftast som asymmetrisk muskelsvaghet i ena handen, hos enstaka patienter kan dock en lägre extremitet drabbas först. Vanliga debutsymtom är långsamt tilltagande svaghet i pincettgreppet och/eller i fingrarna som innerveras av ulnaris. Många upplever att kyla förvärrar symtomen. 

Besvären har en långsam progress utan sensoriska symtom. Det tar ofta flera år innan muskelsvaghet finns i både armar och ben. 

MMN behandlas med immunoglobulin i intravenös eller subkutan form. Syftet med behandlingen är att förbättra muskelsvagheten och förhindra axonal skada. Även styrketräning med fysioterapeut bör erbjudas. Kortison och plasmaferes har ingen effekt, utan kan snarast förvärra symtomen. 

Uppföljningen sker vanligtvis på neurologklinik. Nationellt konsensusdokument om diagnostik och behandling finns på Svenska Neuromuskulära Arbetsgruppens (SNEMA) hemsida. 

Källor: internetmedicin.se, Neuroförbundet, janusinfo.se, socialstyrelsen.se